Hur gör vi digitala betalningar tillgängliga för alla?

Från mitt perspektiv som designer gladdes jag åt att det pratades väldig mycket om vikten av User Experience och att sätta användaren i centrum. Och därför var jag också väldigt glad över att Länsstyrelserna bjöd in mig i en panel kring digitala betaltjänster. Som enda doer befann jag mig plötsligen i en tung panel, med Anna Kinberg Batra som självklar fokuspunkt, men där bl a Bengt Nilervall (ja, ni vet Mr Svensk Handel) och Elin Wihlborg, professor i statsvetenskap och forskare vid Linköpings Universitet deltog.

Jag, Åsa Lindin och Josefin Eklund från Länsstyrelsen i Örebro Län har i flera år samarbetat, utbytt erfarenheter och lärdomar eftersom vi har samma intressen – att göra det digitala samhället tillgängligt för fler. Länsstyrelserna har inom sitt uppdrag ansvar för grundläggande betaltjänster så även om vårt samarbete kanske har formen av att vara lite informellt är det ovärderligt och något jag är väldigt tacksam för.

Jag tycker att det är modigt av Länsstyrelserna att bjuda in en UX-are på scenen, och oerhört relevant eftersom temat för panelen var ” Hur gör vi digitala betalningar möjliga för fler?”.

Utredningen "Staten och betalningarna"

Mycket av samtalet kretsade kring utredningen Staten och betalningarna som blev klar i mars i år https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2023/03/sou-202316/ en utredning som innehåller det mesta kring de utmaningar vi ser med digitala betalningar idag.

Att samhället måste kunna säkerställa att alla ska kunna göra betalningar oavsett betalsätt och förutsättningar. Och att hålla reda på vem som är vem – det är ju egentligen inte en bankfråga. Det bara råkar vara bankerna som tagit fram BankID, vilket är positivt på ett sätt, men inte oproblematiskt eftersom bankerna bara ger ut BankID till sina kunder, och inte alla får bli bankkund idag.

Utanförskapet

Elin Wihlborg (professorn och forskaren, alltså) belyste att pengar är en speciell form av inkludering. För, kan man inte använda betaltjänster är det risk att saker fallerar och att man slutar lita på staten, kanske helt och hållet. Och om du inte kan betala digitalt, då är det många andra system som du inte heller har tillgång till.

När det gäller banktjänster är min erfarenhet är att tillgänglighet ofta ställs mot säkerhet när det kommer till diskussioner kring att förenkla och modernisera. Att inloggningar är en säkerhetsrisk i sig och att göra det enklare för människor att använda och logga in på en banktjänst ställs mot säkerheten att detta skulle kunna missbrukas.

I de här diskussionerna förlorar alltid tillgängligheten, trots att det inte behöver vara ett motsatsförhållande.

Henrik Bergman som är chef för finansiell infrastruktur på Svenska bankföreningen, och också deltagare i panelen, bekräftade den här trista bilden av att vi väga tillgänglighet mot säkerhet. Då känns tillgänglighetsdirektivet 2025, dvs när också privat sektor behöver leva upp till tillgänglighetskrav väldigt välkommet.

Teorin "digitala blandare"

Och när det kommer till hur vi kan förhålla oss till tillgänglighet och inkludering delade jag och Elin bilden av att det som är nödvändigt för 10% av befolkningen, underlättar för 30% och förenklar för alla. Ett väldigt bra exempel är blandaren, alltså inte tidningen som KTH-studenter säljer till jul utan den på din vattenkran. Den togs från början fram som ett hjälpmedel för att personer med reumatism, men visade sig inte bara underlätta för alla, den minskar också trycket i vattenledningar (så de håller längre) och konsumtionen av varmvatten. Vi behöver fler digitala blandare inom betalsektorn, kanske kan detta rymmas inom Länsstyrelsernas uppdrag om Grundläggande betaltjänster? I alla fall betryggande att Anna Kinberg Batra numera är Landshövding i Stockholms Län, och faktiskt kan driva frågan vidare.

Så hur går det för oss?

En allmän känsla i Almedalen var annars att Sverige halkar efter i digitaliseringen. En tydlig frustration över att det inte går snabbare och att framgångsrika projekt inte får mer spridning.

”Det är bara att ösa på - det är bara att accelerera” sa civilminister Erik Slottner i en panel hos Telia.

Att det borde vara enklare att skala och sprida de goda projekten. Jag blev väldigt glad av att höra Ingela Lidén – förvaltningschef och IT-direktör Region Skåne som i samma panelsamtal sa många kloka saker, och framförallt två som jag tar med mig (och nu delar med dig).

1. Hon pekade bl a på vikten av en tydlig strategi och modigare ledarskap ”Modigt ledarskap- vi vågar inte säga ja. Ibland vill vi komma till en risk som är noll, men vi kan inte få en risk som är noll.” Om vi ska lyckas med att snabba på digitalisering måste vi inse detta och våga köra ändå.
2. Ingela satte också fingret på något som är lika viktigt, och det är ”Digitaliseringsfrågan måste ut ur teknikhörnan - det handlar inte om teknik ”
   Och
   ”Digitalisering är att göra processen bättre med hjälp av teknik - en bok som bara är inscannad är inte digitalisering.” ”Vi (regioner) outsourcar det (digitaliseringen) för vi har ingen som kan det i verksamheten- men det går inte att outsourca.”

Så är det! Vi måste lösa detta tillsammans, och det handlar inte om att ’måste jag bli tekniker’. Men vi måste alla lära oss vad tekniken kan göra – annars kommer vi aldrig att lyckas. Och vi kan göra det tillsammans – för då blir det extra bra.

Summering

Jag lämnar Almedalen med en känsla av att det är lätt att bli fartblind av digitaliseringens möjligheter om man har allt som krävs för att kunna dra nytta av den. Men saknar du tillgång till en smart telefon med surf eller tillräcklig förståelse kring de möjligheter tekniken kan ge dig så hamnar du i skuggan. Och glappet växer ju snabbare teknikutvecklingen går.

Öppna samarbeten, partnerskap och modigt ledarskap - då kan vi minska glappet och få med alla på tåget mot digitaliseringen.

Önskar dig en fin sommar!

Linnea